Tiden går

Jag kan inte fatta att min man har varit hemma i en månad redan.. På tisdag åker han på jobb igen, när han kommer hem är det dags för förlossning. Helt sjukt ju! Men det känns inte alls bra att han åker nu. Känns som jag verkligen behöver honom nu, jag sover ju som sagt i princip ingenting vilket leder till att jag inte orkar någonting dvs hunden blir verkligen lidande.. Jag orkar ju knappt ta hand om mig själv! Han har hjälpt mig med så otroligt mycket nu, fattar inte hur jag ska klara mig.. Och TÄNK OM det skulle hända någonting! Visst, han är inte jätte långt borta, men det är ju inte så att han är på en båt här.. Han är ute nånstans utanför Nederländerna, han måste få in en avbytare och sedan få ett flyg därifrån och sedan flyg från arlanda eller vänta på båt.. Det tar ju åtminstone ett dygn innan han kan vara hemma! Nej, nu ska vi tänka positivt.