Hemma

Nu är jag äntligen hemma! Mina muskler värker efter allt släpande igår.. Det började när jag skulle gå till tåget. Vi bor på fjärde våningen och min väska vägde utan att överdriva över 30 kg, tror ni inte att hissjäveln är sönder? Självklart. Första dagen på två månader den inte fungerade. Jag hade resväskan, handväska, datorväska och en påse till att släpa på. Jag höll på att dö när jag väl tagit mig ner för trapporna. Vägen till tåget tog säkert en halvtimme som vanligtvis tar 10 min. Ja, det var en pers kan jag lova. När jag nästan var framme sthlm ringde söta kusin Tine och frågade om jag ville ha sällskap en stund i sthlm, och det är klart att jag ville! Hon mötte mig på perrongen och så gick vi till cityterminalen, där står vi och pratar och mitt i allt är det någon som tar tag i mig bakifrån och lägger armarna runt mig.... Tror ni jag var rädd eller? Men det var min söta mamma som har ljugit för mig och sagt att hon varit hemma hela helgen! Sen när vi kom ombord på båten så hoppar det fram en söt Marie framför mig, som också kommit för att möta mig! Ni är underbara, bara så ni vet, allihop! Synd att jag inte han prata så mycket med dig Tine, men vi får ta igen det snart!
Nu kan jag också berätta att jag inte gjort något förhastat, vi har pratat (jag har pratat) och sagt hur jag upplever saker och ting och att jag inte vill ha det så. Jag frågade vad han ville och han svarade vad jag hoppats han skulle göra. Nu hade han världens chans att säga vad han ville och kände till mig så jag är ganska säker på att jag fick ett ärligt svar. Nu ska jag ta dagen som den kommer och hoppas att det blir bättre.
Nu ska jag städa och tvätta lite, sen ner på stan tror jag!