onsdag 17 november 2010
Separationsångest?
För första gången på över fyra veckor är det inte jag som nattar Liam.. Det känns hel konstigt. Vad ska jag göra då? Samtidigt som det är skönt med delat ansvar så är det väldigt svårt att släppa taget, det har ju bara varit vi nu i en månad. Vi har fått rutiner på hur saker och ting ska göras osv. Som med just nattningen tex. jag vet hur jag ska göra för att få i honom välling, jag vet hur jag ska gör om han bara vill busa istället för att sova, jag vet hur han ligger när han håller på att somna, jag vet när jag kan gå ut, jag vet när det är hopplöst att ens försöka.. Ja, ni fattar. Jag vill ju inte köra över C och berätta hur han ska göra, han måste ju få hitta sitt eget sätt. Men fan vad svårt det är..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh,Vad bra att ni börjat med det.:) Daniel har försökt en eller två gånger att natta henne och jag känner igen mig i dig!! Det är så svårt att inte säga något eller komma dit om det inte går.Men det är som du säger, man kör över dem annars. Man ska nog vara tacksam över att de tar över lite, för ush, vad det kan vara tungt att göra det hela tiden.. Men som du säger.. vad ska man göra under tiden?
Ta en dusch eller gå ut me hunden åk o köp massa gotta till myset :) Oj oj jag tror att de där är lika jobbigt för alla mammor! Herregud ja kan hönsa än idag när de gäller vissa små grejer, små "ritualer" som jag o Jason har, men då e de ju bra om sven o jason har sina! Men ja förstår dej Madde att de e svårt, Liam e ju så liten än! Men de e ju bra om du o C kan prata om de, kan ju va att de e svårt för C oxå som inte sett sin ögonsten på så länge o få de o funka! Du ska se att de blir bra :)
Snö kramar
Skicka en kommentar