torsdag 4 november 2010

Blödig

Mycket har självklart förändrats sen man fick barn. Och man har förändrats som människa. En sak som är väldigt påtaglig för mig är hur blödig och känslig jag blivit. Jag vill tro att jag var ganska hårdhudad innan jag fick Liam. Jag ska ge er ett ex.
Imorse tittade jag på Dr Phil på danska trean i vanlig ordning (tönt, jag vet), idag handlade det om en kvinna som försvann 1994, hon hade då två barn ett på två år och ett på tre år. Hennes man påstod att hon lämnat dem och bara försvunnit. Efter ett tag träffar mannen en ny kvinna, hon tar på sig mammarollen över hans tidigare döttrar. Mannen blir mer och mer kontrollerande över henne, hon får inte ha någon kontakt med familj eller vänner, han börjar misshandla henne. Trots detta blir hon gravid och de får en son. Misshandeln fortsätter och han bryr sig inte om ifall hon håller i bebisen. Till slut får hon nog och sticker. Han ringer henne och säger att hon ska hemma hem. Här missar jag en´del.. Men i alla fall förlåter hon honom och kommer hem. Döttararna är i skolan. När hon kommer hem låser han dörren. Han säger till henne att nu ska du få känna på hur det är att förlora någon. Under dagen och natten håller han sin flickvän bunden och håller koll på henne hela tiden. På morgonen låter han henne gå, men låter henne inte ta sin son med. Hon ringer då en bekant och ber om hjälp, den bekanta ringer polisen som i sin tur tar kontakt med mannen. Mannen ringer sedan sin flickvän, han sitter då i sin bil med döttrarna och deras gemensamma son. Han säger: Varför ringde du polisen? Nu MÅSTE jag göra det här. Där lägger han på. Han stannar bilen, säger åt sina döttrar att gå till en bekant, han säger åt dem att gå och inte se sig om. Efter någon timme får hans flickvän veta att de hittat ett lik, det är hennes son. Mannen har dränkt honom. Jag tror inte pojken var mer än max ett och ett halvt år.
Jag mår så jävla dåligt av sånt här! Jag blir så arg, lessen, frustrerad att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Det enda jag kan tänka är, tänk om det var Liam. Jag skulle inte kunna leva utan honom. Hur kan någon göra så mot ett så litet oskyldigt barn? Mot sin egen son?
Det framkom förresten att mannen erkänt för flickvännen att han slog sin fru som försvann med ett basebollträ i huvudet. Han hade redan grävt en grop. Han kastade ner henne där. Hon lever. Han blir sur för att han tittar på henne. Hoppar ner i gropen och vänder henne så att hennes ansikte ligger neråt. Sedan begraver han henne. Han sa till sin flickvän att när han grävt färdigt kunde han höra hur "jorden andades".
Nu är ju det här riktiga berättelser, vilket i och för sig kanske är lättare att ta till sig. Men tidigare kunde jag titta och någonstans ändå skaka av mig det, nu är hela dagen förstörd för att jag såg det där imorse. Jag har även försökt se två olika Beckfilmer, men så har det varit barn med som råkat illa ut. Jag var tvungen att stänga av. Jag klarar inte av det! Jag menar, tidigare har man ju bara kunnat säga till sig själv att det är bara film, det är inte på riktigt. Fungerar inte längre, samma sak där. Hela kvällen förstörd.

Sådär, bra start på dagen.

1 kommentar:

Susanna sa...

I know, jag har samma! o just speciellt om de e barn me så kan jag sitta o stor tjuta här hemma :'( !!
Den där avsnitte av Dr Phil ha jag int ens sätt, eller kanske dom int ha vissa de hit ännu. Hoppas dom int vissar de heller..känns som jag måst spy efter att jag läst va han ha gjort!!
Kram, Sude