fredag 20 augusti 2010

Beklaga mig lite

Nu kommer ett klagoinlägg, så de som inte vill höra kan sluta läsa nu.

Varför kommer alltid det JAG ska göra/behöver göra/vill göra i sista hand? Allting annat är viktigare. Och när jag väl gör något blir jag avbruten och måste skynda hem eller ta över och styra upp. Åkte tex till sparhallen här om kvällen (själv), det tog väl en halv timme innan telefonen ringde, då var det bara att åka hem igen. Ni förstår ju säkert vad detta handlar om även om jag inte skriver det.
I en veckas tid har jag nu bett om att vi ska göra ett par saker, tror ni vi har gjort det? Nej. Men en massa annat har blivit gjort, inte av mig då förstås. Idag fick jag ta och åka själv, men det var inte så självklart det heller för det fanns ju såklart annat som skulle göras.
Jag älskar hur mitt liv har ändrats, och jag älskar att umgås med min son, men jag behöver fortfarande göra saker, alla måsten tar ju inte slut för det.. Och sen är det bara så att jag också behöver lite tid för mig själv.

5 kommentarer:

Anonym sa...

i know the feeling..
känns som att bara för att man e mamman så ska man veta/hinna/orka göra allt!

Cindy sa...

Oj va jobbigt. Tror de blir så lätt första tiden. Karlar har nog lite handfallna första tiden, men fortsätt åka iväg. Snart stiger nog självförtroende och han inser att han faktiskt fixar det :-)

wimsis sa...

Tur att inte vi mammor är lika handfallna ;)

Ylvan sa...

Inse att din egentid är lika viktig som allt det andra, prioritera den lika högt som allt annat.
Bebisen lär ju klara sig utan dig den tid det handlar om - fastän du kanske inte kan eller vill tro det..
Stay strong, be hard, go away and come back - nyladdad och precis som det ska vara!
Kram!!

Och du.. Låt honom känna på hur det är att vara pappa (nyttigt för er allihopa!)

mille sa...

tellme about it.

min karriär som 3 personersfamilj var inte långvarig, men precis sådär var det.