Nästa år

Nu sover liten, vad tyst det är :)

Jag lyckades värma huset så pass mycket att jag fick varmvatten

på eftermiddagen. Tack och lov...

Förra året när jag var gravid fick jag också flytta hem till mina

föräldrar när vattnet frös. Man känner sig så otroligt vuxen och självständig

när man måste bo med mamma och pappa.

I alla fall, så sa jag att det här tänker jag INTE göra igen. Alltså, vattnet skulle

inte få frysa fler gånger eftersom det skulle vara åtgärdat. Men likförbannat

står man här ett år senare med frusna vattenledningar. Nu ska ni inte

tro att jag klandrar min sambo. Det gör jag inte. Det har varit så mycket mednybygget

att det helt enkelt inte funnits tid. Och ärligt talat har vi nog glömt

bort att det skulle varit fixat. Men nu inser man att det är något som

måste prioriteras. Till nästa år :)

När Liam sov på eftermiddagen bakade jag lite bröd.

Bröd är något jag inte bakat många gånger, men det är ju faktiskt

betydligt billigare att laga eget än att hålla på och köpa.. Så jag ska försöka

fortsätta med det. 

Imorgon kommer mina föräldrars hundar hit. Två taxar. Så det kommer bli

fullt hus. Liam kommer få många hundar att jaga med andra ord.

Han skrattar aldrig så mycket som när han jagar Donya i 

sin gåstol. Han fullkomligt tjuter av skratt, det är så härligt

att höra! Min fina prins. Den allra finaste som finns.