Dagen började såå bra, vi åkte nämligen till Geta och hälsade på bästa Cila med barn. Liam var gladare än han varit på länge och timmarna sprang iväg. Tack gumman! (som ni ser på bilden bjöds det på massa nanna, och som jag åt... )
Men sen började en av de värsta kvällarna jag varit med om med Liam. My Good. Han kunde inte sluta klättra på mig, peta mig i ögonen, slå på mig, han skrek för minsta lilla och gjorde fanstyg. Hoho. Nu sover han och jag försöker fortfarande få ner pulsen.
Conny, kom heeeem! Ge mig semester, låt mig få vila på soffan en stund, laga mat åt mig, tyck synd om mig!
Ja ni hör, ikväll är jag ynklig.
Published with Blogger-droid v2.0.4
2 kommentarer:
Skickar lite styrka härifrån! Du e duktig som är ensam med allt den tid mannen är på sjön!
Tack Linda, vad gullig du är! Jag gör mitt bästa men ibland tar orken bara slut..
Skicka en kommentar