Gnäll

Vill ni inte läsa om mitt gnäll så sluta läs NU!

 

Idag är jag lite ledsen, och arg. Känns som jag bara gnäller hela tiden.

Dagen började bra, men sen fick jag ett samtal som slutade 

med att jag blev så arg att jag slängde på luren i örat på 

personen i fråga. 

Känns som jag försöker fixa och ordna så alla ska va nöjda

hela jävla tiden men ändå får man bara skit för det. 

Hur skulle det vara om någon tänkte på mig och mina behov 

en liten stund, hur skulle det vara??! 

Men nej, jag ska bara finna mig i allting och helst gilla det också. 

Fy vad less jag blir. 

Och inte har jag någon lust att försöka reda ut någonting heller. 

Jag vill ha en ursäkt. Eller nåt ditåt, men det vet jag att 

inte kommer hända. Och just därför tänker jag fortsätta vara arg, 

ledsen och bitter. 

Och fatta att jag är ganska gravid just nu och bara inte KAN

göra allt själv, även om jag skulle vilja. Lite hjälp kanske?

Men nej. Jag ska förbanna göra allt. Har lust att göra vissa saker i ren 

trots, men jag vet ju att sist och slutligen är det min kropp som tar stryk, 

och det är det inte värt. 

Inga lökar blev planterade igår, kanske jag skulle behöva gå ut ikväll

bara för att få lite terapiarbete.