Den 24/6 kl. 08 hade vi tid för igångsättning. Det första som hände när vi kom in var att de tog en ctg-kurva ca. 30 min, den visade inte mycket, jag hade alltså inga värkar.. Även u-prov togs som visade på proteiner i vanlig ordning, bt var bra.
Efter det visade barnmorskan oss till vårat rum, vi fick familjerummet vilket var en glad överraskning! Jag hade aldrig varit in dit, där var det en dubbelsäng till oss, sen fanns barnsängen färdigt på rummet, kommer ihåg att jag sa till C att kan du fatta att snart kommer faktiskt vårt barn ligga där?!
Kl. 9 kommer bm in och ger mig en halv tbl som ska sätta igång mig, hon förklarar att det brukar inte räcka med en dos utan den andra får man sedan på eftermiddagen. Sedan blir jag kopplad till ctg igen ett tag, jag börjar då känna lite värkar, ctget registrerar även detta, men de var små och det var ordentliga p0auser mellan. Efter ca 20 min kom bm in igen och sa att vi kunde gå ut och gå i korridoren, så det gjorde vi. När vi hade gått en stund kände jag att värkarna blev starkare och starkare, vi mötte bm i korridoren och hon sa åt mig att jag kunde ta en lång varm dusch om det blev för jobbigt, nej, nej, sa jag, än så länge är det hanterbart. Efter att ha vankat av och an ett antal ggr gick vi in på rummet och lade oss i sängen.
Kl.10.55 sprättar jag till i sängen (skrämmer slag på C) av en smärta jag inte vet var den kom från! Jag reser på mig ganska snabbt och inser att vattnet gått, jag går direkt till toaletten och sätter mig medan C ringer på bm. Medan jag sitter på toaletten startar värkarna på riktigt, och de kommer med storm! Jag sitter och håller i mig i handtaget på väggen och vet inte vart jag ska ta vägen. Bm kommer in och kopplar mig till ctg, när hon gör det sitter jag och håller i mig konstant, det är INTE långa pauser mellan värkarna. Efter CTG är det verkligen hög tid för den varma duschen. Jag sitter och riktar duschen mot magen medan C har bidéduschen och riktar den mot ryggen, vi håller på i ca. 20 min tror jag, sen klarade jag inte av det längre, jag MÅSTE få nåt mer smärtstillande! Bm kommer och jag kommer svagi ihåg att hon och C klär på mig och leder mig sedan till förlossningssalen. Klockan är nu ca. 12. När vi kommer till förlossningssalen är jag öppen 3 cm.
Nu fick jag äntligen börja andas lustgas. Jag har redan sagt till att jag vill ha EDA, hade inte tänkt det först men detta var inte att leka med. Jag ligger och suger i mig lustgas för glatta livet, jag är så inne i mig själv att jag knappt är medveten om att det är någon annan i rummet, värkarna kommer så tätt på varandra att jag i princip drar i mig lustgas konstant vilket inte bm var jätte förtjust i.. Men vad gör man? Jag har inget tidsperspektiv under den här tiden, men jag tror att de satte EDA ca. 13 och den började hjälpa ca. 14.00. Jag kommer ihåg att anestesisjukskötaren sa till mig precis innan hon gick, att nu är du betydligt lugnare i blicken. Först nu inser jag att C sitter brevid mig. Känns riktigt bra när EDAn gett effekt, jag kunde andas normalt och var nu medveten om allt runt i kring. Men´efter ca 10 min kommer krystvärkarna med storm, jag tror knappt det är sant.. De kopplar snabbt bort EDA. Kl. 14.10 börjar jag alltså krysta. Först börjar jag krysta på sida för att sedan ligga på rygg,för att slutligen ligga på sida.. Jag hade ju tänkt föda upprätt, men eftersom jag var kopplad till CTG hela tiden så, sen tror jag faktiskt jag fallit ihop i värkarna. Nåja, efter att ha skrikit att nej nu klarar jag inte av mer osv. så minns jag att bm sa att nu ser jag huvudet och bebisen har mycket mörkt hår som mamma! Wow! Efter en liten stund sa hon att nej, det är nog pappas frisyr, haha. Nästa sak jag kommer ihåg är när C börjar andas häftigare och häftigare, och vips kl. 14.52 var han ute! Bm håller upp honom och C´s första kommentar var: Vilken stor pung!! Haha, där behövde jag inte fundera mer över vad det blev! Sen kom han upp på bröstet, och det var den lyckligaste stunden i hela mitt liv, mannen i mitt liv sitter brevid mig och mitt nyfödda barn ligger på mitt bröst!
Efter det visade barnmorskan oss till vårat rum, vi fick familjerummet vilket var en glad överraskning! Jag hade aldrig varit in dit, där var det en dubbelsäng till oss, sen fanns barnsängen färdigt på rummet, kommer ihåg att jag sa till C att kan du fatta att snart kommer faktiskt vårt barn ligga där?!
Kl. 9 kommer bm in och ger mig en halv tbl som ska sätta igång mig, hon förklarar att det brukar inte räcka med en dos utan den andra får man sedan på eftermiddagen. Sedan blir jag kopplad till ctg igen ett tag, jag börjar då känna lite värkar, ctget registrerar även detta, men de var små och det var ordentliga p0auser mellan. Efter ca 20 min kom bm in igen och sa att vi kunde gå ut och gå i korridoren, så det gjorde vi. När vi hade gått en stund kände jag att värkarna blev starkare och starkare, vi mötte bm i korridoren och hon sa åt mig att jag kunde ta en lång varm dusch om det blev för jobbigt, nej, nej, sa jag, än så länge är det hanterbart. Efter att ha vankat av och an ett antal ggr gick vi in på rummet och lade oss i sängen.
Kl.10.55 sprättar jag till i sängen (skrämmer slag på C) av en smärta jag inte vet var den kom från! Jag reser på mig ganska snabbt och inser att vattnet gått, jag går direkt till toaletten och sätter mig medan C ringer på bm. Medan jag sitter på toaletten startar värkarna på riktigt, och de kommer med storm! Jag sitter och håller i mig i handtaget på väggen och vet inte vart jag ska ta vägen. Bm kommer in och kopplar mig till ctg, när hon gör det sitter jag och håller i mig konstant, det är INTE långa pauser mellan värkarna. Efter CTG är det verkligen hög tid för den varma duschen. Jag sitter och riktar duschen mot magen medan C har bidéduschen och riktar den mot ryggen, vi håller på i ca. 20 min tror jag, sen klarade jag inte av det längre, jag MÅSTE få nåt mer smärtstillande! Bm kommer och jag kommer svagi ihåg att hon och C klär på mig och leder mig sedan till förlossningssalen. Klockan är nu ca. 12. När vi kommer till förlossningssalen är jag öppen 3 cm.
Nu fick jag äntligen börja andas lustgas. Jag har redan sagt till att jag vill ha EDA, hade inte tänkt det först men detta var inte att leka med. Jag ligger och suger i mig lustgas för glatta livet, jag är så inne i mig själv att jag knappt är medveten om att det är någon annan i rummet, värkarna kommer så tätt på varandra att jag i princip drar i mig lustgas konstant vilket inte bm var jätte förtjust i.. Men vad gör man? Jag har inget tidsperspektiv under den här tiden, men jag tror att de satte EDA ca. 13 och den började hjälpa ca. 14.00. Jag kommer ihåg att anestesisjukskötaren sa till mig precis innan hon gick, att nu är du betydligt lugnare i blicken. Först nu inser jag att C sitter brevid mig. Känns riktigt bra när EDAn gett effekt, jag kunde andas normalt och var nu medveten om allt runt i kring. Men´efter ca 10 min kommer krystvärkarna med storm, jag tror knappt det är sant.. De kopplar snabbt bort EDA. Kl. 14.10 börjar jag alltså krysta. Först börjar jag krysta på sida för att sedan ligga på rygg,för att slutligen ligga på sida.. Jag hade ju tänkt föda upprätt, men eftersom jag var kopplad till CTG hela tiden så, sen tror jag faktiskt jag fallit ihop i värkarna. Nåja, efter att ha skrikit att nej nu klarar jag inte av mer osv. så minns jag att bm sa att nu ser jag huvudet och bebisen har mycket mörkt hår som mamma! Wow! Efter en liten stund sa hon att nej, det är nog pappas frisyr, haha. Nästa sak jag kommer ihåg är när C börjar andas häftigare och häftigare, och vips kl. 14.52 var han ute! Bm håller upp honom och C´s första kommentar var: Vilken stor pung!! Haha, där behövde jag inte fundera mer över vad det blev! Sen kom han upp på bröstet, och det var den lyckligaste stunden i hela mitt liv, mannen i mitt liv sitter brevid mig och mitt nyfödda barn ligger på mitt bröst!
2 kommentarer:
Oj Madde de där klara ni galant ju =) De va en av Svens första kommentarer oxå! Kolla PUNGEN =)
Ha de Gött!
Kram
Liiiiiip. Va fina ni är :-) Skit kul att läsa. Kram på er.
Skicka en kommentar