Ska det va så här?

Dagarna bara går, fattar inte vart tiden tar vägen! Kändes som det var igår jag gick med magen i vädret och vankade på =)
Kan berätta att vi fått världens snällaste son, han skriker i princip aldrig, lite irriterad kan han bli om han inte får maten serverad tillräckligt snabbt, men annars ligger han bara och smackar när han är hungrig =)
Han var så här snäll redan på bb och alla sköterskor där var imponerade över hur tyst han var, i och med det behövde de i princip aldrig komma in till oss när vi var där så vi fick ta hand om oss själva vilket var vääldigt skönt. Det vi/jag behövde mest hjälp med var mig.. Under förlossningen blödde jag bara 400 ml. men efter desto mer, tyckte jag alla fall.. Min livmoder drog inte riktigt ihop sig ordentligt, så jag fick en kur tbl. som skulle hjälpa. Sen fick jag frossa och stegring på dagarna, på nätterna svettades jag som en gris (vilket jag fortfarande gör). Jag sprack nästan inget alls, men däremot fick jag ett ordentligt hematom som besvärat mig MYCKET tills för några dagar sen, på bb kunde jag knappt röra mig.
Det roliga är att ingen tog ett CRP på mig trots detta, inte heller togs det hb förrän dagen innan vi skulle hem, då upptäckte dom att jag hade ett hb på 92 och förhöjda leukocyter, yes. Dagen vi skulle hem hade jag ett hb på 88.
Nåja, vi fick åka hem alla fall men nu äter jag en stor kur järn, men när vi var till rådgivningen men lillen hade mitt hb inte stigit, snarare sjunkit en aning. Det värsta är ju att jag faktiskt är påverkad av detta, jag klarar inte av att stå upp mer än 10 min, sen måste jag vila. Höll på att kollapsa när jag hängde tvätt här om dagen, tydligen för ansträngande.. Sen svettas jag så det bara rinner om mig på nätterna fortfarande. Ska det va så här?