Måste bara

Jag måste bara skriva av mig lite till. Kan inte sluta tänka på Marcus.

Pratade just med honom på msn. Han kom fram för ca. 2 och en halv timme sen,

han var trött och gick och la sig. Önskar att jag också skulle vara

trött och få sova, men jag misstänker att jag inte kommer få s

å mycket sömn i natt. Jag misstänker att vi inte kommer att ses förrän

till sommaren.. Hur i hela fridens namn ska jag klara av det?

På sportlovet är

jag ju bortrest, så då blir det ju ingenting. Mycket till påsklov lär

vi väl inte ha heller.

Han kom inte hem förra våren heller, då var jag över en sväng. Men det

är ju inte lika lätt nu längre med skolan. Jobbet gick ju alltid att pussla med.

Jag vill inte ha det så här! Varför kan inte jag som alla andra

ha min pojkvän här hos mig?

Fy vad livet är orättvist.

Det är lättare att åka än att bli lämnad kvar. Det har jag upptäckt nu.

När jag gick på gymnasiet hade jag distansförhållande och

det var mycket lättare att åka iväg. När du åker så åker du ju TILL något,

något nytt, något annat. Du åker ju av en anledning. Men som jag nu,

är kvar här ensam, i den tråkiga gråa vardagen. Vad har jag att göra?

Visst skola osv. Men det är verkligen inte samma sak. Fan fan fan.

Jag önskar faktiskt att det var tvärtom, att det var jag som åkte..

Kanske är fult att säga, men jag hatar att må så här.

Pratade med min mor och hon sa de uppiggande orden:

Men nu är det ju bara några år kvar!

Tack mamma, några år. Nu kändes det mycket bättre.

En eloge till er som orkar läsa det här. Nu ska jag försöka plugga lite till,

och förhoppningsvis kanske jag blir trött också..

Grattis i efterskott Mille, skulle lägga

upp en bil på dig, men gick ju så klart inte, så du får nöja

dig utan =P