Snart dags :S

Ja, då var det snart dags för ultraljudet.. Man borde ju vara glad över att få se sin bebis igen (d e jag ju), men det hade gärna fått vara under andra omständigheter.
Jag känner att jag börjat intala mig själv att allt är det som det ska, jag behöver inte vara orolig.. Men jag gillar inte den tanken, sist gick jag dit och hade inte en tanke på att det kunde vara annat än bra och fick då en kalldusch. Jag vill inte vara så naiv igen.
Så nu ska jag bara försöka att inte tänka på det, jag får ta det som det kommer helt enkelt.
Men vad jag önskar att C kunde vara med på detta.. Han är ju mitt stora stöd i allt som händer nu, eller han är alltid mitt stora stöd, han är den som alltid lyssnar på mig (trots att jag är oresonlig) och stöttar mig i allt.