Mötet

Nu skulle min karl ha varit hemma. Jag är bitter. Här sitter jag nu ensam (med hunden) och tittar på simpsons, bör tilläggas att jag avskyr simpsons.
Men imorgon kväll ska han väl va här, har inte hört något annat än alla fall.
Jag var så grinig igår att jag inte berättade en sak. Jag träffade en person igår, och det var jätte trevligt. Hade inte sett den här personen på ett bra tag sen, och det var skönt att inse att vi kan vara vänner. Detta möte var en positiv överraskning. Nu vet jag att vi inte kommer träffas speciellt ofta, men skönt att veta att vi ändå kan vara på detta "stadie".
Oavsett vad vissa andra tycker om detta så tycker jag att det är bra. Det känns bra för mig, och det är väl ändå det som är huvudsaken?
Och det är ju faktiskt så att alla har ett förflutet, även du, och det är sådant man måste lära sig att leva med. Även om det är jobbigt ibland. Du sa tidigare att du inte vill veta något om detta, men det är tyvärr omöjligt, mitt förflutna är en del av mig, mitt förflutna och mina erfarenheter har format mig till den jag är idag.