Nu har jag fått smälta det som hände igår en aning.. Och jag kan helt ärligt talat säga att ingen människa har någonsin fått mig att må så dåligt. Och det värsta är att jag fortfarande känner mig så nertryckt, kränkt och liten.. Kan inte sluta tänka på det.. Just nu så känner jag mig verkligen som en jätte dålig människa. Vågar inte säga något ifall det skulle bli fel, eller ifall jag skulle bli missuppfattad. Vet inte hur jag ska klara av att ringa det där samtalet i veckan, och jag vet inte vad jag ska säga.
Förklara för mig, hur kan en människa få en att må så jävla dåligt, hur kan någon få en att tappa sin självkänsla så totalt och bara få en att känna sig som en påse skit? Visst, jag vet att jag inte är guds bästa barn, men jag tror ändå inte att förtjänande att få det där kastat i ansiktet. Tack till er som ha lyssnat på mig (eller mitt lipande..), och försökt få mig att må bättre. Älskar er!
Kanske återkommer om ett par timmar med mina deprimerande ord..
1 kommentar:
Åh, Älskling! Klart jag lyssnar om du behöver prata!
*kramar om hårt*
Skicka en kommentar