Nu har vi flängt på idag igen! Idag har vi då varit i Sund på födelsedagskaffe och mumsig tårta, fianste Milis fyllde som sagt år idag! Vi träffas ju inte jätte ofta, men desto roligare när vi väl ses. Vi fick även med oss en påse kläder hem till lilleman. Även Donya är nöjd, hon fick busa med brorsan samt jaga deras nya katt, haha..
Efter sund åkte vi till jomala, där hälsade vi på Liams moster med familj, vi har knappt träffats sen Liam föddes, de har haft besök från spanien och varit sjuka i omgångar, men nu var alla friska. Där blev man bjuden på ett glas rosé (gud så gott det var!) samt pastasallad till middag. Sen blev vi bjudna på grillat imorgon, och det tackar man ju inte nej till =)
Men nu till den stora nyheten: Liam vänder sig till sidan helt själv!!!!!!! Mammas duktiga, duktiga kille! Men visst är det tidigt? Han är ju bara tre veckor gammal! Jag har ju ingenting att jämföra med riktigt så..
Nu sover lillen så ska se om jag kan ta mig en välbehövlig dusch.
Bilder kommer en annan dag när jag orkat ladda upp bilderna.
fredag 16 juli 2010
Vilken dag
Vilken lång dag vi hade igår! Vi åkte in till stan lite efter 12, åkte först och lämnade Donya hos mamma, sen åkte jag och Liam till Dinos för att äta lunch med Marie. Efter lunchen gick vi på stan en sväng, jag köpte ett jätte fint babygym till Liam och sen var mamma bara tvungen att köpa ett linne och ett par shorts åt sig =) Men det var på rea alla fall!
När klockan var runt 15-15.30 var det dags att åka till sjökvarteret med min mamma. Där tog vi en cider, tittade på folk, ammade osv. Mysigt.
När vi var färdiga där åkte vi till Liams farmor och farfar för att hämta mat hon lagat till mig, tack! Fast ska nog mest tacka min man för det, efter att jag klagat på att jag inte hade någon matlust hade han ringt henne och bett henne laga nåt åt mig. Han är för underbar, älskar honom så!
När vi var där kom ett par grannar till dom och gav Liam en tröja hon stickat, superfin och perfekt till vintern! Av Liams farmor fick jag även kort på oss hon tagit på bb och ute på deras stuga, nu såg jag verkligen hur han förändrats på några veckor! Tittade även på kort på C från när han var liten, och visst ser man likheter =)
Sista stoppet var sedan mamma där en glad vovve väntade, passade även på att äta där. När vi äntligen kom hem var klockan redan åtta..
Idag ska vi iväg och flänga igen, Milis fyller år så vi ska åka ut till sund och äta tårta. Passar perfekt, så får hundarna busa av sig ordentligt också.
Bilden tagen med webcam. därav kvalteten, men här är alla fall gymet =)
När klockan var runt 15-15.30 var det dags att åka till sjökvarteret med min mamma. Där tog vi en cider, tittade på folk, ammade osv. Mysigt.
När vi var färdiga där åkte vi till Liams farmor och farfar för att hämta mat hon lagat till mig, tack! Fast ska nog mest tacka min man för det, efter att jag klagat på att jag inte hade någon matlust hade han ringt henne och bett henne laga nåt åt mig. Han är för underbar, älskar honom så!
När vi var där kom ett par grannar till dom och gav Liam en tröja hon stickat, superfin och perfekt till vintern! Av Liams farmor fick jag även kort på oss hon tagit på bb och ute på deras stuga, nu såg jag verkligen hur han förändrats på några veckor! Tittade även på kort på C från när han var liten, och visst ser man likheter =)
Sista stoppet var sedan mamma där en glad vovve väntade, passade även på att äta där. När vi äntligen kom hem var klockan redan åtta..
Idag ska vi iväg och flänga igen, Milis fyller år så vi ska åka ut till sund och äta tårta. Passar perfekt, så får hundarna busa av sig ordentligt också.
Bilden tagen med webcam. därav kvalteten, men här är alla fall gymet =)
onsdag 14 juli 2010
Det här med mat..
Vet ni vad det värsta är för mig just nu? Det är min matlust, jag är inte sugen på någonting alls och jag har ingen inspiration att laga någonting. Jag täcks inte ens skriva vad jag ätit de senaste dagarna.. Och det värsta är ju att Liam blir lidande. Och nu när man ammar ska man ju äta lite mer än vanligt och inte mindre än vanligt. Jag lär ju inte bli piggare om jag inte skärper mig snart. Kan ni fatta att jag sitter med en chipspåse framför mig, en oöppnad chipspåse!! C frågade om jag var sjuk, haha.. Ja, man kan faktiskt börja undra:)
Ikväll var vi ut på en promenad, blev bara till postlådan och tillbaka då jag fortfarande inte riktigt litar på min kropp, men man måste ju börja nånstans. Hunden var nog glad över att få göra nånting också. Men hon orkar inte heller speciellt mycket i värmen, stackarn. På tal om Donya så har hon blivit väldigt kelig sen C gick på jobb, hon är mycket mer med oss än innan. Tror att hon på nåt sätt känner att nu när C är borta måste hon kolla att vi har det bra. Annars är hon mest ute, men nu är hon ute max 10 min, sen kommer hon in och pussar på oss. Lilla gumman, så snäll så!
Om man skulle försöka få i sig lite chips nu och sen gå till sängs!
Ikväll var vi ut på en promenad, blev bara till postlådan och tillbaka då jag fortfarande inte riktigt litar på min kropp, men man måste ju börja nånstans. Hunden var nog glad över att få göra nånting också. Men hon orkar inte heller speciellt mycket i värmen, stackarn. På tal om Donya så har hon blivit väldigt kelig sen C gick på jobb, hon är mycket mer med oss än innan. Tror att hon på nåt sätt känner att nu när C är borta måste hon kolla att vi har det bra. Annars är hon mest ute, men nu är hon ute max 10 min, sen kommer hon in och pussar på oss. Lilla gumman, så snäll så!
Om man skulle försöka få i sig lite chips nu och sen gå till sängs!
Annorlunda nu
Det var meningen att vi skulle lunchat på stan idag, men så blev det inte. Jag väckte lillen, bökade med att byta blöja och klä på honom, fick honom att äta och sen blev det inget, så det kändes inte speciellt roligt faktiskt. Inte för att jag bryr mig så mycket, men det känns surt att jag slet upp Liam helt i onödan. Det är ju inte bara att åka nu för tiden, det krävs lite planering, men men.
Istället har vi hängt tvätt, vattnat lite blommor, ja det var väl ungefär det. Lillkillen ligger och sover nu, så jag borde ju försöka passa på att göra nåt, men jag har faktiskt ingen större lust!
Plockade ur barnvagnen ur bilen så en promenad SKA vi ta idag! Planen är att göra det när Liam vaknat och ätit.
Om man skulle ta och sätta orkideérna i vattenbad kanske, så har man fått en sak till gjord, alltid nåt :)
Istället har vi hängt tvätt, vattnat lite blommor, ja det var väl ungefär det. Lillkillen ligger och sover nu, så jag borde ju försöka passa på att göra nåt, men jag har faktiskt ingen större lust!
Plockade ur barnvagnen ur bilen så en promenad SKA vi ta idag! Planen är att göra det när Liam vaknat och ätit.
Om man skulle ta och sätta orkideérna i vattenbad kanske, så har man fått en sak till gjord, alltid nåt :)
tisdag 13 juli 2010
Tröttis
Då är vi inne på våran första dag ensamma utan pappa. Liam har sovit i princip hela dagen, han har vaknat några gånger och ätit men sedan somnat om snart igen. Igår var han vaken nästan hela dagen så det är säkert därför han är så tröttis idag, sen lär ju inte värmen hjälpa till speciellt mycket heller..
Min plan idag var att åka ner på stan, men eftersom lillen varit så trött ville jag inte väcka honom för att böka med honom. Det kommer fler dagar. Jag har också varit trött idag så jag har inte heller gjort många knop, vikt lite tvätt, satt igång en ny maskin, plockat ur diskmaskinen, ja, det är väl ungefär det. Skulle behöva gå ut och peta på mina blommor, men det är ju så varmt!! Hade även tänkt gå ut på promenadmed med barnvagn och hund, men det blir ingenting av det heller av samma anledning: värmen.
Tack och lov finns det ac på värmepumpen, så den går för fullt nu och det är en aning svalare inne nu!
C ringde just och berättade att han nu var ombord, och så ville han höra att allt var bra med hans familj :) Min älskling! Jag frågade hur det kändes att vara tillbaka på jobb och han sa att det var blandade känslor.. Fy. Han hade det nog inte lätt när vi sa hejdå idag, men vem skulle ha det? Jag skulle inte vilja vara i hans ställe. Men men, han är bara borta två veckor, sen är han hemma med oss fyra veckor igen!
C efter förlossningen, kan tillägga att han inte klarade av lustgasen så bra =)
Min plan idag var att åka ner på stan, men eftersom lillen varit så trött ville jag inte väcka honom för att böka med honom. Det kommer fler dagar. Jag har också varit trött idag så jag har inte heller gjort många knop, vikt lite tvätt, satt igång en ny maskin, plockat ur diskmaskinen, ja, det är väl ungefär det. Skulle behöva gå ut och peta på mina blommor, men det är ju så varmt!! Hade även tänkt gå ut på promenadmed med barnvagn och hund, men det blir ingenting av det heller av samma anledning: värmen.
Tack och lov finns det ac på värmepumpen, så den går för fullt nu och det är en aning svalare inne nu!
C ringde just och berättade att han nu var ombord, och så ville han höra att allt var bra med hans familj :) Min älskling! Jag frågade hur det kändes att vara tillbaka på jobb och han sa att det var blandade känslor.. Fy. Han hade det nog inte lätt när vi sa hejdå idag, men vem skulle ha det? Jag skulle inte vilja vara i hans ställe. Men men, han är bara borta två veckor, sen är han hemma med oss fyra veckor igen!
C efter förlossningen, kan tillägga att han inte klarade av lustgasen så bra =)
måndag 12 juli 2010
Ensamma
Imorgon blir jag och lillen ensamma.. Det är dags för C att gå på jobb. Kan inte fatta att han varit hemma sju veckor redan! Vart har tiden tagit vägen?
Kan inte påstå att jag är speciellt orolig över att bli ensam, det värsta blir väl att få alla hushållssysslor gjorda, men det känns som ett väldigt litet bekymmer! Vi ska nog allt klara oss galant!
Värst blir det nog för C själv, som måste vara borta från oss två veckor.. Fy. Jag skulle absolut inte klara av det! Jag fick ju separationsångest när jag var ensam hemifrån en timme här om dagen, haha.
Tror vi ska ta en tur på stan imorgon. Vi kör C till flyget som går 8.30, sen tror jag vi ska våldgästa mina föräldrar på frukost och sen mot stan. Skulle vilja ha ett fint babygym till gossen, tror han skulle uppskatta det snart. Han har börjat titta så rysligt på saker och ting, vår sötfis!
Nu ligger han brevid mig och håller på att somna, han är så fin!
Har även fått höra flera gånger nu att han är lik sin far! Jag kan ju tyvärr inte se sånt, men man får lita på de som säger det! Men vet ni vad, han har en skrattgrop i vänster kind, vem tror ni han fått den från då =) ?
Kan inte påstå att jag är speciellt orolig över att bli ensam, det värsta blir väl att få alla hushållssysslor gjorda, men det känns som ett väldigt litet bekymmer! Vi ska nog allt klara oss galant!
Värst blir det nog för C själv, som måste vara borta från oss två veckor.. Fy. Jag skulle absolut inte klara av det! Jag fick ju separationsångest när jag var ensam hemifrån en timme här om dagen, haha.
Tror vi ska ta en tur på stan imorgon. Vi kör C till flyget som går 8.30, sen tror jag vi ska våldgästa mina föräldrar på frukost och sen mot stan. Skulle vilja ha ett fint babygym till gossen, tror han skulle uppskatta det snart. Han har börjat titta så rysligt på saker och ting, vår sötfis!
Nu ligger han brevid mig och håller på att somna, han är så fin!
Har även fått höra flera gånger nu att han är lik sin far! Jag kan ju tyvärr inte se sånt, men man får lita på de som säger det! Men vet ni vad, han har en skrattgrop i vänster kind, vem tror ni han fått den från då =) ?
söndag 11 juli 2010
Utflykt
Hej hopp!
Anledningen till bloggtorkan är att vi stack iväg till Kökar en sväng onsdag-fredag, lite spontant så där! Så nu har lillen även åkt båt för första gången, och det gillade han, var ju världens största vagga :P
Mina föräldrar var där ute så de fick tid att gosa med lillen nu, de har i princip varit där ute sen Liam kom till världen så det uppskattades. Vi hade inte sagt att vi skulle komma, så vi släppte Donya och så skenade hon in i huset, haha. Mamma kom utspringandes och började nästan gråta, hon är rolig min mor :)
På torsdagen var det ju superfint väder så vi åkte ut till en ö som heter Utö, vi hade inte varit där sen jag var ca. 5 år. Det ligger så pass långt bort så det måste vara väääldigt fint väder om man ska kunna ta sig dit, så det var riktigt skoj! Annars har vi bara slappat, fått maten serverad =), badat bastu, myst och haft det bra!
Vi var till rådgivningen för andra gången innan vi åkte, lillen vägde då just under 4 kg, växer så fint så!
Annars är han fortfarande väldigt snäll och go, han har nog haft lite magknip men det är inte långvarigt. Han har nu även fått sina första D-vitamin droppar, två veckor gammal som han är!
Kan även berätta att han nu har ganska många stunder där han är vaken länge och upptäcker världen, oh mitt hjärta smälter för den här lilla killen! Han är så fin! Tänk att man kunde känna så här, älska någon så mycket, så mycket att, att det inte går att beskriva..
Anledningen till bloggtorkan är att vi stack iväg till Kökar en sväng onsdag-fredag, lite spontant så där! Så nu har lillen även åkt båt för första gången, och det gillade han, var ju världens största vagga :P
Mina föräldrar var där ute så de fick tid att gosa med lillen nu, de har i princip varit där ute sen Liam kom till världen så det uppskattades. Vi hade inte sagt att vi skulle komma, så vi släppte Donya och så skenade hon in i huset, haha. Mamma kom utspringandes och började nästan gråta, hon är rolig min mor :)
På torsdagen var det ju superfint väder så vi åkte ut till en ö som heter Utö, vi hade inte varit där sen jag var ca. 5 år. Det ligger så pass långt bort så det måste vara väääldigt fint väder om man ska kunna ta sig dit, så det var riktigt skoj! Annars har vi bara slappat, fått maten serverad =), badat bastu, myst och haft det bra!
Vi var till rådgivningen för andra gången innan vi åkte, lillen vägde då just under 4 kg, växer så fint så!
Annars är han fortfarande väldigt snäll och go, han har nog haft lite magknip men det är inte långvarigt. Han har nu även fått sina första D-vitamin droppar, två veckor gammal som han är!
Kan även berätta att han nu har ganska många stunder där han är vaken länge och upptäcker världen, oh mitt hjärta smälter för den här lilla killen! Han är så fin! Tänk att man kunde känna så här, älska någon så mycket, så mycket att, att det inte går att beskriva..
tisdag 6 juli 2010
Ska det va så här?
Dagarna bara går, fattar inte vart tiden tar vägen! Kändes som det var igår jag gick med magen i vädret och vankade på =)
Kan berätta att vi fått världens snällaste son, han skriker i princip aldrig, lite irriterad kan han bli om han inte får maten serverad tillräckligt snabbt, men annars ligger han bara och smackar när han är hungrig =)
Han var så här snäll redan på bb och alla sköterskor där var imponerade över hur tyst han var, i och med det behövde de i princip aldrig komma in till oss när vi var där så vi fick ta hand om oss själva vilket var vääldigt skönt. Det vi/jag behövde mest hjälp med var mig.. Under förlossningen blödde jag bara 400 ml. men efter desto mer, tyckte jag alla fall.. Min livmoder drog inte riktigt ihop sig ordentligt, så jag fick en kur tbl. som skulle hjälpa. Sen fick jag frossa och stegring på dagarna, på nätterna svettades jag som en gris (vilket jag fortfarande gör). Jag sprack nästan inget alls, men däremot fick jag ett ordentligt hematom som besvärat mig MYCKET tills för några dagar sen, på bb kunde jag knappt röra mig.
Det roliga är att ingen tog ett CRP på mig trots detta, inte heller togs det hb förrän dagen innan vi skulle hem, då upptäckte dom att jag hade ett hb på 92 och förhöjda leukocyter, yes. Dagen vi skulle hem hade jag ett hb på 88.
Nåja, vi fick åka hem alla fall men nu äter jag en stor kur järn, men när vi var till rådgivningen men lillen hade mitt hb inte stigit, snarare sjunkit en aning. Det värsta är ju att jag faktiskt är påverkad av detta, jag klarar inte av att stå upp mer än 10 min, sen måste jag vila. Höll på att kollapsa när jag hängde tvätt här om dagen, tydligen för ansträngande.. Sen svettas jag så det bara rinner om mig på nätterna fortfarande. Ska det va så här?
Kan berätta att vi fått världens snällaste son, han skriker i princip aldrig, lite irriterad kan han bli om han inte får maten serverad tillräckligt snabbt, men annars ligger han bara och smackar när han är hungrig =)
Han var så här snäll redan på bb och alla sköterskor där var imponerade över hur tyst han var, i och med det behövde de i princip aldrig komma in till oss när vi var där så vi fick ta hand om oss själva vilket var vääldigt skönt. Det vi/jag behövde mest hjälp med var mig.. Under förlossningen blödde jag bara 400 ml. men efter desto mer, tyckte jag alla fall.. Min livmoder drog inte riktigt ihop sig ordentligt, så jag fick en kur tbl. som skulle hjälpa. Sen fick jag frossa och stegring på dagarna, på nätterna svettades jag som en gris (vilket jag fortfarande gör). Jag sprack nästan inget alls, men däremot fick jag ett ordentligt hematom som besvärat mig MYCKET tills för några dagar sen, på bb kunde jag knappt röra mig.
Det roliga är att ingen tog ett CRP på mig trots detta, inte heller togs det hb förrän dagen innan vi skulle hem, då upptäckte dom att jag hade ett hb på 92 och förhöjda leukocyter, yes. Dagen vi skulle hem hade jag ett hb på 88.
Nåja, vi fick åka hem alla fall men nu äter jag en stor kur järn, men när vi var till rådgivningen men lillen hade mitt hb inte stigit, snarare sjunkit en aning. Det värsta är ju att jag faktiskt är påverkad av detta, jag klarar inte av att stå upp mer än 10 min, sen måste jag vila. Höll på att kollapsa när jag hängde tvätt här om dagen, tydligen för ansträngande.. Sen svettas jag så det bara rinner om mig på nätterna fortfarande. Ska det va så här?
lördag 3 juli 2010
Förlossningen
Den 24/6 kl. 08 hade vi tid för igångsättning. Det första som hände när vi kom in var att de tog en ctg-kurva ca. 30 min, den visade inte mycket, jag hade alltså inga värkar.. Även u-prov togs som visade på proteiner i vanlig ordning, bt var bra.
Efter det visade barnmorskan oss till vårat rum, vi fick familjerummet vilket var en glad överraskning! Jag hade aldrig varit in dit, där var det en dubbelsäng till oss, sen fanns barnsängen färdigt på rummet, kommer ihåg att jag sa till C att kan du fatta att snart kommer faktiskt vårt barn ligga där?!
Kl. 9 kommer bm in och ger mig en halv tbl som ska sätta igång mig, hon förklarar att det brukar inte räcka med en dos utan den andra får man sedan på eftermiddagen. Sedan blir jag kopplad till ctg igen ett tag, jag börjar då känna lite värkar, ctget registrerar även detta, men de var små och det var ordentliga p0auser mellan. Efter ca 20 min kom bm in igen och sa att vi kunde gå ut och gå i korridoren, så det gjorde vi. När vi hade gått en stund kände jag att värkarna blev starkare och starkare, vi mötte bm i korridoren och hon sa åt mig att jag kunde ta en lång varm dusch om det blev för jobbigt, nej, nej, sa jag, än så länge är det hanterbart. Efter att ha vankat av och an ett antal ggr gick vi in på rummet och lade oss i sängen.
Kl.10.55 sprättar jag till i sängen (skrämmer slag på C) av en smärta jag inte vet var den kom från! Jag reser på mig ganska snabbt och inser att vattnet gått, jag går direkt till toaletten och sätter mig medan C ringer på bm. Medan jag sitter på toaletten startar värkarna på riktigt, och de kommer med storm! Jag sitter och håller i mig i handtaget på väggen och vet inte vart jag ska ta vägen. Bm kommer in och kopplar mig till ctg, när hon gör det sitter jag och håller i mig konstant, det är INTE långa pauser mellan värkarna. Efter CTG är det verkligen hög tid för den varma duschen. Jag sitter och riktar duschen mot magen medan C har bidéduschen och riktar den mot ryggen, vi håller på i ca. 20 min tror jag, sen klarade jag inte av det längre, jag MÅSTE få nåt mer smärtstillande! Bm kommer och jag kommer svagi ihåg att hon och C klär på mig och leder mig sedan till förlossningssalen. Klockan är nu ca. 12. När vi kommer till förlossningssalen är jag öppen 3 cm.
Nu fick jag äntligen börja andas lustgas. Jag har redan sagt till att jag vill ha EDA, hade inte tänkt det först men detta var inte att leka med. Jag ligger och suger i mig lustgas för glatta livet, jag är så inne i mig själv att jag knappt är medveten om att det är någon annan i rummet, värkarna kommer så tätt på varandra att jag i princip drar i mig lustgas konstant vilket inte bm var jätte förtjust i.. Men vad gör man? Jag har inget tidsperspektiv under den här tiden, men jag tror att de satte EDA ca. 13 och den började hjälpa ca. 14.00. Jag kommer ihåg att anestesisjukskötaren sa till mig precis innan hon gick, att nu är du betydligt lugnare i blicken. Först nu inser jag att C sitter brevid mig. Känns riktigt bra när EDAn gett effekt, jag kunde andas normalt och var nu medveten om allt runt i kring. Men´efter ca 10 min kommer krystvärkarna med storm, jag tror knappt det är sant.. De kopplar snabbt bort EDA. Kl. 14.10 börjar jag alltså krysta. Först börjar jag krysta på sida för att sedan ligga på rygg,för att slutligen ligga på sida.. Jag hade ju tänkt föda upprätt, men eftersom jag var kopplad till CTG hela tiden så, sen tror jag faktiskt jag fallit ihop i värkarna. Nåja, efter att ha skrikit att nej nu klarar jag inte av mer osv. så minns jag att bm sa att nu ser jag huvudet och bebisen har mycket mörkt hår som mamma! Wow! Efter en liten stund sa hon att nej, det är nog pappas frisyr, haha. Nästa sak jag kommer ihåg är när C börjar andas häftigare och häftigare, och vips kl. 14.52 var han ute! Bm håller upp honom och C´s första kommentar var: Vilken stor pung!! Haha, där behövde jag inte fundera mer över vad det blev! Sen kom han upp på bröstet, och det var den lyckligaste stunden i hela mitt liv, mannen i mitt liv sitter brevid mig och mitt nyfödda barn ligger på mitt bröst!
Efter det visade barnmorskan oss till vårat rum, vi fick familjerummet vilket var en glad överraskning! Jag hade aldrig varit in dit, där var det en dubbelsäng till oss, sen fanns barnsängen färdigt på rummet, kommer ihåg att jag sa till C att kan du fatta att snart kommer faktiskt vårt barn ligga där?!
Kl. 9 kommer bm in och ger mig en halv tbl som ska sätta igång mig, hon förklarar att det brukar inte räcka med en dos utan den andra får man sedan på eftermiddagen. Sedan blir jag kopplad till ctg igen ett tag, jag börjar då känna lite värkar, ctget registrerar även detta, men de var små och det var ordentliga p0auser mellan. Efter ca 20 min kom bm in igen och sa att vi kunde gå ut och gå i korridoren, så det gjorde vi. När vi hade gått en stund kände jag att värkarna blev starkare och starkare, vi mötte bm i korridoren och hon sa åt mig att jag kunde ta en lång varm dusch om det blev för jobbigt, nej, nej, sa jag, än så länge är det hanterbart. Efter att ha vankat av och an ett antal ggr gick vi in på rummet och lade oss i sängen.
Kl.10.55 sprättar jag till i sängen (skrämmer slag på C) av en smärta jag inte vet var den kom från! Jag reser på mig ganska snabbt och inser att vattnet gått, jag går direkt till toaletten och sätter mig medan C ringer på bm. Medan jag sitter på toaletten startar värkarna på riktigt, och de kommer med storm! Jag sitter och håller i mig i handtaget på väggen och vet inte vart jag ska ta vägen. Bm kommer in och kopplar mig till ctg, när hon gör det sitter jag och håller i mig konstant, det är INTE långa pauser mellan värkarna. Efter CTG är det verkligen hög tid för den varma duschen. Jag sitter och riktar duschen mot magen medan C har bidéduschen och riktar den mot ryggen, vi håller på i ca. 20 min tror jag, sen klarade jag inte av det längre, jag MÅSTE få nåt mer smärtstillande! Bm kommer och jag kommer svagi ihåg att hon och C klär på mig och leder mig sedan till förlossningssalen. Klockan är nu ca. 12. När vi kommer till förlossningssalen är jag öppen 3 cm.
Nu fick jag äntligen börja andas lustgas. Jag har redan sagt till att jag vill ha EDA, hade inte tänkt det först men detta var inte att leka med. Jag ligger och suger i mig lustgas för glatta livet, jag är så inne i mig själv att jag knappt är medveten om att det är någon annan i rummet, värkarna kommer så tätt på varandra att jag i princip drar i mig lustgas konstant vilket inte bm var jätte förtjust i.. Men vad gör man? Jag har inget tidsperspektiv under den här tiden, men jag tror att de satte EDA ca. 13 och den började hjälpa ca. 14.00. Jag kommer ihåg att anestesisjukskötaren sa till mig precis innan hon gick, att nu är du betydligt lugnare i blicken. Först nu inser jag att C sitter brevid mig. Känns riktigt bra när EDAn gett effekt, jag kunde andas normalt och var nu medveten om allt runt i kring. Men´efter ca 10 min kommer krystvärkarna med storm, jag tror knappt det är sant.. De kopplar snabbt bort EDA. Kl. 14.10 börjar jag alltså krysta. Först börjar jag krysta på sida för att sedan ligga på rygg,för att slutligen ligga på sida.. Jag hade ju tänkt föda upprätt, men eftersom jag var kopplad till CTG hela tiden så, sen tror jag faktiskt jag fallit ihop i värkarna. Nåja, efter att ha skrikit att nej nu klarar jag inte av mer osv. så minns jag att bm sa att nu ser jag huvudet och bebisen har mycket mörkt hår som mamma! Wow! Efter en liten stund sa hon att nej, det är nog pappas frisyr, haha. Nästa sak jag kommer ihåg är när C börjar andas häftigare och häftigare, och vips kl. 14.52 var han ute! Bm håller upp honom och C´s första kommentar var: Vilken stor pung!! Haha, där behövde jag inte fundera mer över vad det blev! Sen kom han upp på bröstet, och det var den lyckligaste stunden i hela mitt liv, mannen i mitt liv sitter brevid mig och mitt nyfödda barn ligger på mitt bröst!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)