Åkte in till stan för att fika med Cila och Johan idag. Jag parkerade en bit ifrån och gick med Donya. Vid ett övergångställe möter jag en kille som va väldigt bra kompis med mitt ex. Till saken kan tilläggas att jag och den här killen kom väldigt bra överens och hade riktigt roligt när vi träffades. Men nu kan man tydligen knappt hälsa på mig längre. Fy vad arg jag blev, och lite ledsen.. Jag är ju fortfarande samma person, den enda skillnaden är att jag är betydligt lyckligare idag än jag var då. Märkligt hur saker och ting förändras.
Under tiden vi satt och fikade kom det en kille.. Efter en liten stund så insåg jag att just den killen var jag tillsammans med när jag gick i högstadiet! Och jag har inte sett honom sen jag själv gick ut högstadiet, nu bor han i Norge och är gift. Herre gud vad tiden har sprungit iväg.. Haha.. Lite lustigt var det allt!
Sen vill jag bara säga till dig Cila att jag är så lyckligt lottad som har dig, att jag kan anförtro mig till dig om sådant jag bara inte kan berätta för någon annan. Ingen ska ta illa vid sig, men Cila, du förstår mig som ingen annan gör!
Älskar dig gumman
1 kommentar:
Åh men gulle dig! Jag kan bara säga att det är ömsesidigt!
Vad skulle jag göra utan dig? :)
Älskar dig också!
Puss
Skicka en kommentar