Imorgon blir jag och lillen ensamma.. Det är dags för C att gå på jobb. Kan inte fatta att han varit hemma sju veckor redan! Vart har tiden tagit vägen?
Kan inte påstå att jag är speciellt orolig över att bli ensam, det värsta blir väl att få alla hushållssysslor gjorda, men det känns som ett väldigt litet bekymmer! Vi ska nog allt klara oss galant!
Värst blir det nog för C själv, som måste vara borta från oss två veckor.. Fy. Jag skulle absolut inte klara av det! Jag fick ju separationsångest när jag var ensam hemifrån en timme här om dagen, haha.
Tror vi ska ta en tur på stan imorgon. Vi kör C till flyget som går 8.30, sen tror jag vi ska våldgästa mina föräldrar på frukost och sen mot stan. Skulle vilja ha ett fint babygym till gossen, tror han skulle uppskatta det snart. Han har börjat titta så rysligt på saker och ting, vår sötfis!
Nu ligger han brevid mig och håller på att somna, han är så fin!
Har även fått höra flera gånger nu att han är lik sin far! Jag kan ju tyvärr inte se sånt, men man får lita på de som säger det! Men vet ni vad, han har en skrattgrop i vänster kind, vem tror ni han fått den från då =) ?
måndag 12 juli 2010
söndag 11 juli 2010
Utflykt
Hej hopp!
Anledningen till bloggtorkan är att vi stack iväg till Kökar en sväng onsdag-fredag, lite spontant så där! Så nu har lillen även åkt båt för första gången, och det gillade han, var ju världens största vagga :P
Mina föräldrar var där ute så de fick tid att gosa med lillen nu, de har i princip varit där ute sen Liam kom till världen så det uppskattades. Vi hade inte sagt att vi skulle komma, så vi släppte Donya och så skenade hon in i huset, haha. Mamma kom utspringandes och började nästan gråta, hon är rolig min mor :)
På torsdagen var det ju superfint väder så vi åkte ut till en ö som heter Utö, vi hade inte varit där sen jag var ca. 5 år. Det ligger så pass långt bort så det måste vara väääldigt fint väder om man ska kunna ta sig dit, så det var riktigt skoj! Annars har vi bara slappat, fått maten serverad =), badat bastu, myst och haft det bra!
Vi var till rådgivningen för andra gången innan vi åkte, lillen vägde då just under 4 kg, växer så fint så!
Annars är han fortfarande väldigt snäll och go, han har nog haft lite magknip men det är inte långvarigt. Han har nu även fått sina första D-vitamin droppar, två veckor gammal som han är!
Kan även berätta att han nu har ganska många stunder där han är vaken länge och upptäcker världen, oh mitt hjärta smälter för den här lilla killen! Han är så fin! Tänk att man kunde känna så här, älska någon så mycket, så mycket att, att det inte går att beskriva..
Anledningen till bloggtorkan är att vi stack iväg till Kökar en sväng onsdag-fredag, lite spontant så där! Så nu har lillen även åkt båt för första gången, och det gillade han, var ju världens största vagga :P
Mina föräldrar var där ute så de fick tid att gosa med lillen nu, de har i princip varit där ute sen Liam kom till världen så det uppskattades. Vi hade inte sagt att vi skulle komma, så vi släppte Donya och så skenade hon in i huset, haha. Mamma kom utspringandes och började nästan gråta, hon är rolig min mor :)
På torsdagen var det ju superfint väder så vi åkte ut till en ö som heter Utö, vi hade inte varit där sen jag var ca. 5 år. Det ligger så pass långt bort så det måste vara väääldigt fint väder om man ska kunna ta sig dit, så det var riktigt skoj! Annars har vi bara slappat, fått maten serverad =), badat bastu, myst och haft det bra!
Vi var till rådgivningen för andra gången innan vi åkte, lillen vägde då just under 4 kg, växer så fint så!
Annars är han fortfarande väldigt snäll och go, han har nog haft lite magknip men det är inte långvarigt. Han har nu även fått sina första D-vitamin droppar, två veckor gammal som han är!
Kan även berätta att han nu har ganska många stunder där han är vaken länge och upptäcker världen, oh mitt hjärta smälter för den här lilla killen! Han är så fin! Tänk att man kunde känna så här, älska någon så mycket, så mycket att, att det inte går att beskriva..
tisdag 6 juli 2010
Ska det va så här?
Dagarna bara går, fattar inte vart tiden tar vägen! Kändes som det var igår jag gick med magen i vädret och vankade på =)
Kan berätta att vi fått världens snällaste son, han skriker i princip aldrig, lite irriterad kan han bli om han inte får maten serverad tillräckligt snabbt, men annars ligger han bara och smackar när han är hungrig =)
Han var så här snäll redan på bb och alla sköterskor där var imponerade över hur tyst han var, i och med det behövde de i princip aldrig komma in till oss när vi var där så vi fick ta hand om oss själva vilket var vääldigt skönt. Det vi/jag behövde mest hjälp med var mig.. Under förlossningen blödde jag bara 400 ml. men efter desto mer, tyckte jag alla fall.. Min livmoder drog inte riktigt ihop sig ordentligt, så jag fick en kur tbl. som skulle hjälpa. Sen fick jag frossa och stegring på dagarna, på nätterna svettades jag som en gris (vilket jag fortfarande gör). Jag sprack nästan inget alls, men däremot fick jag ett ordentligt hematom som besvärat mig MYCKET tills för några dagar sen, på bb kunde jag knappt röra mig.
Det roliga är att ingen tog ett CRP på mig trots detta, inte heller togs det hb förrän dagen innan vi skulle hem, då upptäckte dom att jag hade ett hb på 92 och förhöjda leukocyter, yes. Dagen vi skulle hem hade jag ett hb på 88.
Nåja, vi fick åka hem alla fall men nu äter jag en stor kur järn, men när vi var till rådgivningen men lillen hade mitt hb inte stigit, snarare sjunkit en aning. Det värsta är ju att jag faktiskt är påverkad av detta, jag klarar inte av att stå upp mer än 10 min, sen måste jag vila. Höll på att kollapsa när jag hängde tvätt här om dagen, tydligen för ansträngande.. Sen svettas jag så det bara rinner om mig på nätterna fortfarande. Ska det va så här?
Kan berätta att vi fått världens snällaste son, han skriker i princip aldrig, lite irriterad kan han bli om han inte får maten serverad tillräckligt snabbt, men annars ligger han bara och smackar när han är hungrig =)
Han var så här snäll redan på bb och alla sköterskor där var imponerade över hur tyst han var, i och med det behövde de i princip aldrig komma in till oss när vi var där så vi fick ta hand om oss själva vilket var vääldigt skönt. Det vi/jag behövde mest hjälp med var mig.. Under förlossningen blödde jag bara 400 ml. men efter desto mer, tyckte jag alla fall.. Min livmoder drog inte riktigt ihop sig ordentligt, så jag fick en kur tbl. som skulle hjälpa. Sen fick jag frossa och stegring på dagarna, på nätterna svettades jag som en gris (vilket jag fortfarande gör). Jag sprack nästan inget alls, men däremot fick jag ett ordentligt hematom som besvärat mig MYCKET tills för några dagar sen, på bb kunde jag knappt röra mig.
Det roliga är att ingen tog ett CRP på mig trots detta, inte heller togs det hb förrän dagen innan vi skulle hem, då upptäckte dom att jag hade ett hb på 92 och förhöjda leukocyter, yes. Dagen vi skulle hem hade jag ett hb på 88.
Nåja, vi fick åka hem alla fall men nu äter jag en stor kur järn, men när vi var till rådgivningen men lillen hade mitt hb inte stigit, snarare sjunkit en aning. Det värsta är ju att jag faktiskt är påverkad av detta, jag klarar inte av att stå upp mer än 10 min, sen måste jag vila. Höll på att kollapsa när jag hängde tvätt här om dagen, tydligen för ansträngande.. Sen svettas jag så det bara rinner om mig på nätterna fortfarande. Ska det va så här?
lördag 3 juli 2010
Förlossningen
Den 24/6 kl. 08 hade vi tid för igångsättning. Det första som hände när vi kom in var att de tog en ctg-kurva ca. 30 min, den visade inte mycket, jag hade alltså inga värkar.. Även u-prov togs som visade på proteiner i vanlig ordning, bt var bra.
Efter det visade barnmorskan oss till vårat rum, vi fick familjerummet vilket var en glad överraskning! Jag hade aldrig varit in dit, där var det en dubbelsäng till oss, sen fanns barnsängen färdigt på rummet, kommer ihåg att jag sa till C att kan du fatta att snart kommer faktiskt vårt barn ligga där?!
Kl. 9 kommer bm in och ger mig en halv tbl som ska sätta igång mig, hon förklarar att det brukar inte räcka med en dos utan den andra får man sedan på eftermiddagen. Sedan blir jag kopplad till ctg igen ett tag, jag börjar då känna lite värkar, ctget registrerar även detta, men de var små och det var ordentliga p0auser mellan. Efter ca 20 min kom bm in igen och sa att vi kunde gå ut och gå i korridoren, så det gjorde vi. När vi hade gått en stund kände jag att värkarna blev starkare och starkare, vi mötte bm i korridoren och hon sa åt mig att jag kunde ta en lång varm dusch om det blev för jobbigt, nej, nej, sa jag, än så länge är det hanterbart. Efter att ha vankat av och an ett antal ggr gick vi in på rummet och lade oss i sängen.
Kl.10.55 sprättar jag till i sängen (skrämmer slag på C) av en smärta jag inte vet var den kom från! Jag reser på mig ganska snabbt och inser att vattnet gått, jag går direkt till toaletten och sätter mig medan C ringer på bm. Medan jag sitter på toaletten startar värkarna på riktigt, och de kommer med storm! Jag sitter och håller i mig i handtaget på väggen och vet inte vart jag ska ta vägen. Bm kommer in och kopplar mig till ctg, när hon gör det sitter jag och håller i mig konstant, det är INTE långa pauser mellan värkarna. Efter CTG är det verkligen hög tid för den varma duschen. Jag sitter och riktar duschen mot magen medan C har bidéduschen och riktar den mot ryggen, vi håller på i ca. 20 min tror jag, sen klarade jag inte av det längre, jag MÅSTE få nåt mer smärtstillande! Bm kommer och jag kommer svagi ihåg att hon och C klär på mig och leder mig sedan till förlossningssalen. Klockan är nu ca. 12. När vi kommer till förlossningssalen är jag öppen 3 cm.
Nu fick jag äntligen börja andas lustgas. Jag har redan sagt till att jag vill ha EDA, hade inte tänkt det först men detta var inte att leka med. Jag ligger och suger i mig lustgas för glatta livet, jag är så inne i mig själv att jag knappt är medveten om att det är någon annan i rummet, värkarna kommer så tätt på varandra att jag i princip drar i mig lustgas konstant vilket inte bm var jätte förtjust i.. Men vad gör man? Jag har inget tidsperspektiv under den här tiden, men jag tror att de satte EDA ca. 13 och den började hjälpa ca. 14.00. Jag kommer ihåg att anestesisjukskötaren sa till mig precis innan hon gick, att nu är du betydligt lugnare i blicken. Först nu inser jag att C sitter brevid mig. Känns riktigt bra när EDAn gett effekt, jag kunde andas normalt och var nu medveten om allt runt i kring. Men´efter ca 10 min kommer krystvärkarna med storm, jag tror knappt det är sant.. De kopplar snabbt bort EDA. Kl. 14.10 börjar jag alltså krysta. Först börjar jag krysta på sida för att sedan ligga på rygg,för att slutligen ligga på sida.. Jag hade ju tänkt föda upprätt, men eftersom jag var kopplad till CTG hela tiden så, sen tror jag faktiskt jag fallit ihop i värkarna. Nåja, efter att ha skrikit att nej nu klarar jag inte av mer osv. så minns jag att bm sa att nu ser jag huvudet och bebisen har mycket mörkt hår som mamma! Wow! Efter en liten stund sa hon att nej, det är nog pappas frisyr, haha. Nästa sak jag kommer ihåg är när C börjar andas häftigare och häftigare, och vips kl. 14.52 var han ute! Bm håller upp honom och C´s första kommentar var: Vilken stor pung!! Haha, där behövde jag inte fundera mer över vad det blev! Sen kom han upp på bröstet, och det var den lyckligaste stunden i hela mitt liv, mannen i mitt liv sitter brevid mig och mitt nyfödda barn ligger på mitt bröst!
Efter det visade barnmorskan oss till vårat rum, vi fick familjerummet vilket var en glad överraskning! Jag hade aldrig varit in dit, där var det en dubbelsäng till oss, sen fanns barnsängen färdigt på rummet, kommer ihåg att jag sa till C att kan du fatta att snart kommer faktiskt vårt barn ligga där?!
Kl. 9 kommer bm in och ger mig en halv tbl som ska sätta igång mig, hon förklarar att det brukar inte räcka med en dos utan den andra får man sedan på eftermiddagen. Sedan blir jag kopplad till ctg igen ett tag, jag börjar då känna lite värkar, ctget registrerar även detta, men de var små och det var ordentliga p0auser mellan. Efter ca 20 min kom bm in igen och sa att vi kunde gå ut och gå i korridoren, så det gjorde vi. När vi hade gått en stund kände jag att värkarna blev starkare och starkare, vi mötte bm i korridoren och hon sa åt mig att jag kunde ta en lång varm dusch om det blev för jobbigt, nej, nej, sa jag, än så länge är det hanterbart. Efter att ha vankat av och an ett antal ggr gick vi in på rummet och lade oss i sängen.
Kl.10.55 sprättar jag till i sängen (skrämmer slag på C) av en smärta jag inte vet var den kom från! Jag reser på mig ganska snabbt och inser att vattnet gått, jag går direkt till toaletten och sätter mig medan C ringer på bm. Medan jag sitter på toaletten startar värkarna på riktigt, och de kommer med storm! Jag sitter och håller i mig i handtaget på väggen och vet inte vart jag ska ta vägen. Bm kommer in och kopplar mig till ctg, när hon gör det sitter jag och håller i mig konstant, det är INTE långa pauser mellan värkarna. Efter CTG är det verkligen hög tid för den varma duschen. Jag sitter och riktar duschen mot magen medan C har bidéduschen och riktar den mot ryggen, vi håller på i ca. 20 min tror jag, sen klarade jag inte av det längre, jag MÅSTE få nåt mer smärtstillande! Bm kommer och jag kommer svagi ihåg att hon och C klär på mig och leder mig sedan till förlossningssalen. Klockan är nu ca. 12. När vi kommer till förlossningssalen är jag öppen 3 cm.
Nu fick jag äntligen börja andas lustgas. Jag har redan sagt till att jag vill ha EDA, hade inte tänkt det först men detta var inte att leka med. Jag ligger och suger i mig lustgas för glatta livet, jag är så inne i mig själv att jag knappt är medveten om att det är någon annan i rummet, värkarna kommer så tätt på varandra att jag i princip drar i mig lustgas konstant vilket inte bm var jätte förtjust i.. Men vad gör man? Jag har inget tidsperspektiv under den här tiden, men jag tror att de satte EDA ca. 13 och den började hjälpa ca. 14.00. Jag kommer ihåg att anestesisjukskötaren sa till mig precis innan hon gick, att nu är du betydligt lugnare i blicken. Först nu inser jag att C sitter brevid mig. Känns riktigt bra när EDAn gett effekt, jag kunde andas normalt och var nu medveten om allt runt i kring. Men´efter ca 10 min kommer krystvärkarna med storm, jag tror knappt det är sant.. De kopplar snabbt bort EDA. Kl. 14.10 börjar jag alltså krysta. Först börjar jag krysta på sida för att sedan ligga på rygg,för att slutligen ligga på sida.. Jag hade ju tänkt föda upprätt, men eftersom jag var kopplad till CTG hela tiden så, sen tror jag faktiskt jag fallit ihop i värkarna. Nåja, efter att ha skrikit att nej nu klarar jag inte av mer osv. så minns jag att bm sa att nu ser jag huvudet och bebisen har mycket mörkt hår som mamma! Wow! Efter en liten stund sa hon att nej, det är nog pappas frisyr, haha. Nästa sak jag kommer ihåg är när C börjar andas häftigare och häftigare, och vips kl. 14.52 var han ute! Bm håller upp honom och C´s första kommentar var: Vilken stor pung!! Haha, där behövde jag inte fundera mer över vad det blev! Sen kom han upp på bröstet, och det var den lyckligaste stunden i hela mitt liv, mannen i mitt liv sitter brevid mig och mitt nyfödda barn ligger på mitt bröst!
onsdag 30 juni 2010
Vårat underverk!
Lite segt att komma igång med bloggandet igen, sitter mest och tittar på lilla knytet, han är så fin! Tänk att man kunde känna så här, det går inte att beskriva med ord! Det blir bara ett kort inlägg idag, och bjuder på några bilder på vår vackra son, Liam.
Funderar på om jag skulle skriva ihop en förlossningsberättelse, vill ni ha det?
Funderar på om jag skulle skriva ihop en förlossningsberättelse, vill ni ha det?
torsdag 24 juni 2010
Dagen D
Hinnesvepningen gjorde ju då ingen nytta, så klart. Min kropp fungerar helt enkelt inte som alla andras. Visste ni förrsten att det bara är 4% av alla förlossningar i Sverige som startar med igångsättning efter vecka 42? Det är ju så man känner sig unik, haha. Man kan ju inte vara som alla andra lixom.
Men nu ska vi just åka in, om en halvtimme ska vi vara där. Kan ni fatta, att nästa gång jag skriver här kommer vår bebis vara hos oss??!
Cila, lessen att jag inte ringde igår.. Var helt slut och hade så ont i ryggen att jag var bänkad på soffan heeela kvällen..
Men nu ska vi just åka in, om en halvtimme ska vi vara där. Kan ni fatta, att nästa gång jag skriver här kommer vår bebis vara hos oss??!
Cila, lessen att jag inte ringde igår.. Var helt slut och hade så ont i ryggen att jag var bänkad på soffan heeela kvällen..
onsdag 23 juni 2010
Bf+14
Okej, nu kommer nog sista inlägget =) Om jag inte bara "måste" skriva av mig senare! Besöket idag gick riktigt bra! Ctg såg fint ut, märkligt att jag inte känner av värkarna mer, för värkar har jag. Läkaren vi träffade idag gillar jag skarpt! Inga konstigheter bara rakt på sak, mina takter! Vi var inne hos honom typ 5 min, det första han sa var att det inte finns någon anledning att dra ut mer på det här, sen upp i gyn.stolen där han konstaterade att jag var öppen 2 cm, sen gjorde han en hinnesvepning (inte alls skönt) och efter det ringde han bb och det blev bestämt igångsättning imorgon kl. 08! UNDERBART! Sen finns det ju en chans att det kaaanske sätter igång på egen hand efter svepningen, men det är inget jag vågar hoppas på.. Jag tror att det blir oxytocininfusion om jag inte hörde fel när han pratade med bb, finns ju en del nackdelar med det.. Finns ju en hel del nackdelar med att bli igångsatt överhuvudtaget, så nu är det nog dags att börja "gilla läget". Men trots att jag tänker på alla möjliga komplikationer så är jag nöjd, vi är äntligen på gång! Vi vet att imorgon startar det, snart får vi träffa vår knodd, snart, snart får vi se vem som gömmer sig därinne och inte vill komma ut! Längtar nu helt otroligt mycket till morgondagen! Smärtan skrämmer mig inte det minsta, inte än alla fall, haha. Lätt att sitta här och vara kaxig nu, får se hur kaxig man är imorgon vid den här tiden =) '
Nej, nu ska jag åka in till stan och fika men mor och far!
Nej, nu ska jag åka in till stan och fika men mor och far!
tisdag 22 juni 2010
Bf+13
Idag har jag gjort ett ryck här hemma och städat huset ordentligt, jag har skurat kök och badrum, bytt sängkläder, bytt gardiner i sovrummet, tvättat två maskiner, torkat av dörrar och egentligen allt jag kommit över, haha, dammsugit och torkat golv. Detta har jag ju då gjort i hopp om att bli inlagd imorgon, så vi kommer hem till ett rent och snyggt hem sen.
Hunden har vi lämnat till svärisarna idag, så det är fixat. Men fy vad jobbigt det är att lämna henne, mitt hjärta. Hur ska det inte bli att lämna bort sitt barn när man är så här fånig redan med hunden?! I alla fall tror jag att jag är förberedd för att föda barn nu, rent praktiskt åtminstone, alltid nåt!
Pratade med min mor för en stund sen, hon frågade om jag var nervös inför morgondagen och så. Men nervös är jag inte, snarare förväntansfull. Det jag är rädd för ´är att det inte ska hända nåt imorgon, att de skickar hem oss för att fortsätta vänta. Det tror jag helt allvarligt inte att jag fixar, jag kommer att bryta ihop då. Svärmor sa här att det är ju konstigt om de inte vill sätta igång mig med tanke på mina proteiner. Men som jag sa till mor, hade det varit njurläkaren jag träffade tidigare som skulle bestämma skulle jag garanterat redan blivit igångsatt.. Men nu har jag ju gått till två olika läkare på gyn.pkl, imorgon blir det tydligen en tredje, och alla säger olika saker. Så vad denna tredje ska säga kan ju bli spännande..
Men nu ska vi hoppas på det bästa! Hoppas vi inte hörs på ett par dagar nu =) Bjuder i alla fall på lite magbilder från idag, går in i ny vecka imorgon och förhoppningsvis har jag bättre saker för mig då =)
Hunden har vi lämnat till svärisarna idag, så det är fixat. Men fy vad jobbigt det är att lämna henne, mitt hjärta. Hur ska det inte bli att lämna bort sitt barn när man är så här fånig redan med hunden?! I alla fall tror jag att jag är förberedd för att föda barn nu, rent praktiskt åtminstone, alltid nåt!
Pratade med min mor för en stund sen, hon frågade om jag var nervös inför morgondagen och så. Men nervös är jag inte, snarare förväntansfull. Det jag är rädd för ´är att det inte ska hända nåt imorgon, att de skickar hem oss för att fortsätta vänta. Det tror jag helt allvarligt inte att jag fixar, jag kommer att bryta ihop då. Svärmor sa här att det är ju konstigt om de inte vill sätta igång mig med tanke på mina proteiner. Men som jag sa till mor, hade det varit njurläkaren jag träffade tidigare som skulle bestämma skulle jag garanterat redan blivit igångsatt.. Men nu har jag ju gått till två olika läkare på gyn.pkl, imorgon blir det tydligen en tredje, och alla säger olika saker. Så vad denna tredje ska säga kan ju bli spännande..
Men nu ska vi hoppas på det bästa! Hoppas vi inte hörs på ett par dagar nu =) Bjuder i alla fall på lite magbilder från idag, går in i ny vecka imorgon och förhoppningsvis har jag bättre saker för mig då =)
måndag 21 juni 2010
Bf+12
Känns som den här bloggen är en aaaning tråkig just nu, haha.. Samma sak alla dagar=)
Meen vad ska man göra lixom? Har haft en riktigt skön dag. Vaknade halv nio efter x-antal toalettbesök, gick upp kokakde kaffe och fixade frukost. Senare gick vi ut och satte oss i solen, fick energi nånstans ifrån och vattnade gräsmattan medan C röjde ur lidret på gården, sen la jag mig i solstolen en stund, underbart!
Senare åkte vi in till stan och fixade lite grejjer, sen hem där jag lagade lasagne medan C åkte och tömde ett släp med skrot på återvinningsstationen. Efter maten tog jag min dagliga tupplur, svärmor ringde sitt dagliga samtal för att höra om det hände något för en stund sen. Ja, dagarna flyter på trots allt.
Men nu känns det som jag har ett mål, det målet är onsdag morgon kl. 08 då det är dags för ctg och läkarbesök. Bara en dag hemma till, och två jobbiga nätter.. Men sen jäklar SKA jag bli igångsatt, jag vill träffa min bebis, jag har för fan väntat tillräckligt nu, har jag inte???????!!!!!!!!!!!
Meen vad ska man göra lixom? Har haft en riktigt skön dag. Vaknade halv nio efter x-antal toalettbesök, gick upp kokakde kaffe och fixade frukost. Senare gick vi ut och satte oss i solen, fick energi nånstans ifrån och vattnade gräsmattan medan C röjde ur lidret på gården, sen la jag mig i solstolen en stund, underbart!
Senare åkte vi in till stan och fixade lite grejjer, sen hem där jag lagade lasagne medan C åkte och tömde ett släp med skrot på återvinningsstationen. Efter maten tog jag min dagliga tupplur, svärmor ringde sitt dagliga samtal för att höra om det hände något för en stund sen. Ja, dagarna flyter på trots allt.
Men nu känns det som jag har ett mål, det målet är onsdag morgon kl. 08 då det är dags för ctg och läkarbesök. Bara en dag hemma till, och två jobbiga nätter.. Men sen jäklar SKA jag bli igångsatt, jag vill träffa min bebis, jag har för fan väntat tillräckligt nu, har jag inte???????!!!!!!!!!!!
söndag 20 juni 2010
Bf+11
Här sitter vi då ännu en dag utan vår bebis =(
Vad ska då denna dag fördrivas med? Ingen aning.. Men nåt måste man väl hitta på.
Natten har i vanlig ordning varit rena rama maratonloppet till toaletten, har väl varit upp si så där 5-6 ggr. Trevligt bara värre.
Det positiva just nu är att det snart är onsdag, bara tre dagar (med idag) och två nätter kvar, sen jävlar tänker jag inte gå så här längre! Som jag sa till C igår, sätter dom inte igång mig självmant lägger jag mig på golvet och skriker och lipar tills dom gör det! Så det så.
På tal om att lipa, jag var ju självklart tvungen att kolla på brölloppet igår, och tror ni inte att jag låg här på soffan och lipade? Jepp. Dessa hormoner, jag säger då det!
Vad ska då denna dag fördrivas med? Ingen aning.. Men nåt måste man väl hitta på.
Natten har i vanlig ordning varit rena rama maratonloppet till toaletten, har väl varit upp si så där 5-6 ggr. Trevligt bara värre.
Det positiva just nu är att det snart är onsdag, bara tre dagar (med idag) och två nätter kvar, sen jävlar tänker jag inte gå så här längre! Som jag sa till C igår, sätter dom inte igång mig självmant lägger jag mig på golvet och skriker och lipar tills dom gör det! Så det så.
På tal om att lipa, jag var ju självklart tvungen att kolla på brölloppet igår, och tror ni inte att jag låg här på soffan och lipade? Jepp. Dessa hormoner, jag säger då det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)