Detta är en sällsynt syn här hemma. Ja, sonen tycker ju som bekant inte om att sova i sin egen säng (tycker inte om att sova överhuvudtaget, inte nattetid alla fall). Så nu ska vi se hur länge detta varar. Jag tippar på till kl. 1-2. Då brukar det sätta igång.
Men nog är det märkligt att man ens fungerar med tanke på hur lite man sovit de tre senaste veckorna. Man måste fortfarande gå på detta lyckorus. Få trots bristen på sömn är jag lyckligaste på jorden, jag har ju världens finaste pojkar! Och för dem skulle jag vaka hur länge som helst!
Published with Blogger-droid v2.0.6
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar