Kan ju passa på att berätta vad som hände efter förlossningen då. Det är inte så dramatiskt, men nog så jobbigt.
Varning för känsliga läsare!
När jag duschade efter förlossningen kom barnmorskan in och sa att hon var osäker på om moderkakan kom ut hel. Så hon sa åt mig att jag skulle säga till om det kom ut nåt "konstigt" eller om jag blödde mycket.
När vi kommit till rummet satte hon två piller "där bak" på mig, livmodersammandragande. När jag senare va på toaletten hade jag blödit en hel del, plus att det var nåt konstigt där (visade sig bara vara koagel). I allfall, sen kom mina föräldrar och i samband med det tänkte jag att jag skulle pröva äta, fick väl i mig nån tugga och sen kände jag bara hur spyan kom upp i halsen. Så Conny gav mig första bästa att spy i vilket var tvättkorgen.. Sa till sköterskan som ringde läkaren, jag fick nu dropp med livmodersammandragande (AJ!). Efter ett tag ville läkaren göra ett ultraljud på mig.
Ultraljudet visade att det fanns en hel del blod och koagel kvar.. Han försökte "rensa" på plats men till slut så bara grät jag. Jag var ju väldigt nyförlöst så det gjorde väldigt ont. Vi bestämde gemensamt att jag skulle sövas ner så han kunde göra en skrapning. Nu gråter jag myyycket. Inte vill jag må skit och opereras när jag just fött barn! Jag vill mysa med mitt barn, med min familj! Inte åka iväg ensam till operation!
Operationen gick bra var allt jag fick veta efteråt.
Nästa dag när ronden kom fick jag veta att det hade funnits hinnor och rester kvar ev. av moderkakan samt en hel del koagel. Totalt hade de rensat runt 1000 ml fick jag veta här om dagen. Sen mitt i allt säger han att jag fått livmoderframfall!!! En fysio kommer och pratar med dig imorgon. Och sen gick han!!!!! VA???? Livmoderframfall? Jag? Jag fattade absolut ingenting,
Ingen på avdelningen säger någonting om detta till mig på hela dagen förrän jag börjar bli lite irriterad och frågar min barnmorska vad det handlar om. Och hon säger: Nej du har inte livmoderframfall!! Och menar på att läkaren bara var gammal... Hmm.. Okej. Jag är något förvirrad vid det här laget.
Dagen efter kommer mycket riktigt en uroterapeut in till mig med ett träningsprogram, så jag har alltså livmoderframfall. Kan tillägga att jag inte hade/har ett enda besvär av det, det är väl därför det känns så märkligt. Så här är man, 27 år och livmoderframfall, wee!
Har nu förstått att framfallet kom när jag blev nersövd, i samband med när alla muskler slappnade av.
Jag träffade uroterapeuten i veckan och där konstaterade hon att inte var det nu nå mycket framfall att tala om. Det har redan gått tillbaka mycket. Så jag behöver absolut inte vara orolig.Jag ska fortsätta med mina övningar, träffa läkaren som gjorde skrapningen på efterkontrollen och sedan tillbaka till uroterapeuten i september.
Som ni hör var det inte jätte dramatiskt, men när man just fött barn och bara vill vara, bara njuta. Då var detta en jätte grej som på nåt sätt var där och störde mitt i all denna lycka. Ni vet den där känslan att, kan man inte bara få vara lycklig, måste det alltid vara NÅT!
Men nu känns det okej igen!
