Fy sjutton för gårdagen säger jag bara. Nu är jag trött på det här året, det har varit för mycket sista tiden.
För att göra en lång historia kort kan jag berätta att Liam blev biten i ansiktet av en av mina föräldrars taxar. Ni kan tänka er att jag var hysterisk. Nå, sist och slutligen var det inte så farligt. Men han har bitmärken över höger kind, sår från ca. 10 tänder, endel djupare än andra.
Mina föräldrar mådde givetvis piss och det beslutades att hunden måste avlivas, och så blev det. Vi vet alla att det var det enda rätta att göra då det här varit nära att han bitit flera ggr tidigare.
Fy fan, jag grät i princip hela gårdagen. Jag grät för Liam, för att "tänk om jag gjort så istället kanske inte det här hänt" tankarna kom, för hunden som avlivades. Jag tyckte ju om hunden annars, och ville ju honom inget ont, men sånt här är ju oacceptabelt. Ja, vi hade alla det jobbigt igår, och idag, och säkert ett bra tag framöver. Fy fan.
Liam mår i alla fall bra, har inte ont, såren putsas regelbundet och tecken på infektion finns inte, tack och lov, inte än alla fall.
Ni får en liten bild på mitt lilla hjärta.
