Bye bye

Nu håller jag på och fixar det sista innan jag ska ta mig mot stan och apoteket. Måste ju självklart shoppa lite där innan man åker =) Sen ta ut pengar och åka hem till mor och far med min älskade Donya.. Kommer sakna henne massor :( Men jag vet att hon får det jätte bra!
Det ska ni också ha alla mina fina vänner!

Here it goes..

Okej, så här gick det.
Jag ska göra en njurutredning.. Jag hade protein i urinen redan för 7 år sen, men det är ingen som upplyst mig om och inte är det någon som brytt sig om det heller.. Läkaren hade alltså tittat i min journal och hittat provsvaren där, han såg även att jag har haft väldiga problem med streptokocker tidigare (typ 4 ggr per år). Så han menade väl att det kanske var pga det som njurarna läcker.. I alla fall så sa han att han ansåg att det var så pass allvarligt att han inte kan släppa det utan att en specialist har tittat på mig. Jag frågade om det kunde uppstå ev komplikationer vid en förlossning, fick svaret ja. Vet dock inte vilka komplikationer.. Han sa även att han inte har så mycket kunskap om njursjuka och gravida.. Så han ville inte säga så mycket och inte svara på så mycket frågor.. Men jag har för mig att det kan vara livsfarligt för en bebis att få en streptokock infektion, och är det så känns det inte så bra.
Så då var man där igen, ovissheten är ett faktum. Men han skulle skriva på remissen att det var ganska akut och att jag var "ganska gravid" som han uttryckte det.. Och vad jag förstod är det ingen fara för bebis, inte just nu alla fall.
Men en positiv sak var att vi får åka till Thailand imorgon, så resan är bokad och betald. Nu skulle jag önska att folk kunde unna mig detta istället för att ifrågasätta det. Känns som jag har fått försvara mig hela dagen för att jag ska resa. Själv tycker jag att jag är värd den här resan, hela graviditeten har vi ju levt i oro. Jag vill kunna unna mig någonting, och det är den här resan.

Dagen med stort D

är idag. Om några timmar ska jag träffa läkaren och förhoppningsvis få ett positivt besked i stil med, det va inte så farligt som vi trodde, du behöver inte oroa dig, allt är som det ska, bebis mår bara fint och ni kan åka iväg på semester i lugn i ro! Hoppas hoppas hoppas.
Nu ska jag hoppa i kläderna och åka till stan, ska hämta artiklar och låna en bok så jag kan jobba lite med examensarbetet!
Önska mig lycka till!

Mardrömmar..

Fy, inatt drömde jag att vi var utomlands (vet inte var) och jag blev jätte sjuk.. Fick ligga på sjukhus, hade jätte höga leukocyter, crp, krea, ja allt. Jag var helt ensam där och bara grät. Till slut fick jag veta att det var just havandeskapsförgiftning jag hade. Sen vaknade jag.. Mysiga drömmar nu så här dagen före läkarbesöket. Men tack och lov är det snart dags. Jag är så otroligt trött på att gå och vänta på allting. Känns som hela mitt liv pausar, och sätts på play först när jag får klara besked. Och det skrämmer mig också, ifall jag kommer till läkaren och inte får veta exakt vad som händer med mig och bebis och vad som kommer att göras om det kommer göras någonting. Jag vill inte och vänta mer!

Sen suger det ju att C åker till Bergen på kurs idag.. Kör honom till Eckerö om typ en timme. Så det blir ännu ett (viktigt) läkarbesök ensam. Dessutom är det jag som har ansvar över allt som resa heter. Jag ska boka, betala och bestämma allt. Jag vill intw bestämma allt. Suck. Ännu ett neggo inlägg. Sorry, men förhoppningsvis blir det bättre imorgon.

God morgon

Då var det lördag igen. Vad ska man hitta på? Vi borde åka ner på stan och fixa lite ifall det skulle bli Thailand, eftersom vi inte vet det förrän tisdag eftermiddag.. Jag kanske får åka till båten i ilfart sen. Sen skulle vi kanske behöva höra oss för om eventuell hundvakt, men det räknar jag kallt med att vi har. Tjänster och gentjänster som det heter.
Kom även fram till att det inte blir mycket packning, jag har ju ingenting jag kan använda längre! Positivt el negativt? Har inte riktigt kommit fram till det än.. Har ju inte ens ett par flipflops längre eftersom hunden åt upp mina två par jag hade.
Spännande läsning så här på lördagsmorgonen vill jag lova =)

Kanske, kanske inte

Nu är mannen hemma, proverna tagna och urinmätning gjord. Nu är det bara att vänta till på tisdag, då får vi förhoppningsvis veta vad allt handlar om.. Det var ju ingen som sa nåt i telefon här om dagen, kanske för att inte oroa mig, kanske för att de helt enkelt inte vet.
Vi som hade planerat resa och allt.. Nu vågar vi inte boka eftersom vi helt enkelt inte vet vad som kommer hända. I värsta fall får jag inte åka nånstans. Och jag som har längtat så..
Nu ska jag ta och analysera lite artiklar till examensarbetet, så gör jag lite nytta alla fall.

Samtal man inte vill ha

Min barnmorska ringde mig idag.. Det är aldrig bra när man blir uppringd. Mycket riktigt var det så. Nu ska det mätas urin, tas blodprover och träffa läkare efter det. Och nu måste jag ta det lugnt och vila.
Fan också, varför kan inte nånting bara gå smidigt och lätt? Det värsta är väl att man inte vet vad det är som händer, vad som är fel och vad som kommer göras eller inte göras.. Men jag tror bebis mår bra alla fall, det känns så. Ja, jag mår ju också bra över lag (konstigt nog). Känns ju ännu märkligare att något är fel när man inte känner det. Men nu går man ju runt och inbillar sig en massa saker också.
Tur att mannen kommer hem imorgon alla fall.

Ironi =)

Satt och tittade tillbaka i min blogg. Har hänt så otroligt mycket på bara ett år, tror att ni är fler som håller med mig =) Den 8/2 förra året skrev jag att jag också önskade att jag skulle få vara en lycklig förälder med en nyfödd i mina armar, någon gång.. Detta skrev jag eftersom Sergios syster hade fått barn. Så var befinner jag mig själv ganska exakt ett år senare? Rätt ironiskt måste jag säga=)

Idag har jag..

.. blivit med barnvagn =)

Neggo

Jag e lessen men jag måste va lite neggo, än en gång..
Jag känner verkligen inte att jag har det stödet jag borde ha just nu. Långt ifrån faktiskt. Och det från flera håll. Den ena bryr sig inte om att fråga, den andra frågar men skiter i VAD jag faktiskt säger och kör bara på. Men varför fråga alls. Så mycket jag vill men det blir verkligen ingenting. Får absolut ingen respons. Nu orkar jag inte anstränga mig mer. Nu får nån annan ta initiativ.