Då har jag lämnat bort mina barn...
Men dom kommer få det jätte bra. Killen som
köpte dom är jätte bra och väldigt kunnig. Kan ni
tänka er, Dizel bet honom inte fast han tog upp
henne och hade henne på axeln o gosade
med henn! Ni som träffat henne vet vad jag
menar! Så det känns ändå rätt ok, fast visst
är det jobbigt. Började ju lipa där oxå.. Jaja, sånt
är livet. Nu har jag åtminstone en sak mindre att
tänka på.
Jag skulle ju skriva tenta imorgon, men jag skiter i det.
Jag har varken haft tid eller lust att plugga till den.
Har andra saker som känns så mycket viktigare.
Igår när jag pratade med min mor så frågade hon om hon
skulle ringa och väcka mig idag. Nej, sa jag, jag har klarat mig
själv i över fem år, så jag tror jag klarar mig själv imorgon
oxå.. Ni kan ju gissa vad som händer. Madde vaknar av att
det knackar på dörren. Telefonjäveln har ju såklart dött.
Nu vet jag att ni alla tänker: men telefonen ringer ju ändå
när alarmet är på! Men nu ska jag berätta för er att
det inte alls är så, inte min cp-telefon alla fall! Men vi
hann. Jag var färdig på mindre än 10 min.
Nu är jag så trött så det inte finns, har jobbat
morgon hela veckan + att jag gick upp tidigt idag
0xå. Fattar inte att man kan bli så här slut. Men imorgon
ska jag sova, gud nåde den som ringer och väcker mig,
eller knackar på dörren :)
Tror att vi ska skriva packlista imorgon oxå, kan ni fatta,
det är bara en vecka kvar nu! Weee! Äntligen! Men jag
har fortfarande mycket att fixa innnan vi står på arlanda..
Mitt älskade Clis har påbörjat sin resa nu, imorgon vid den här
tiden sitter hon på flyget, jag är avundsjuk.. Men snart är det
min tur!
Gudars vad jag skrev mycket nu, och lika intressant
om vanligt :)